Steg upp tidigt för att förbereda en enkel frukost för de som var kvar i Alcaniz. Packade ihop mina grejer, lastade Vespan och rullade i väg.

Funderade länge på om jag skulle ta på mig ylletröjan, men valde bort den i sista ögonblicket. Blev t-shirt under en lätt vindjacka. Jeans, lågskor, t-shirt, ryggskydd, vindjacka, buff, handskar, solglasögon och hjälm.

Det blev varmt nästan direkt. Och en ljum fartvind mötte hela mig medan jag körde från Alcaniz ut till kusten. Utöver att det var sagolikt vackert att köra över Morella, med vilda serpentinvägar och vådliga branter, så var det en upplevelse i temperaturskillnader och dofter.

Direkt ut ur Alcaniz var det enkla, rena och nästan lite timida dofter från jordbruket. Lite svensk försommar över det hela. Fick stå och vänta några minuter vid ett vägarbete och studerade olivträden längs vägen som dignande av oliver.

På vägen “ner” till kusten passerar man flera bergskammar eller pass med djupa dalar mellan sig. Högst uppe var det fortfarande tillräckligt varmt för att jag inte skulle frysa, men där vägen låg i skugga kändes en markant temperaturnedgång. Och andra dofter. Luften kändes lite som en kripsig höstdag i Sverige, samma rena och klara luft. Och det luktade tydligt av barrträden längs vägen. När vägen gick utför eller uppför på solsidan så blandas dofter in från blommor och annan växtlighet. Nere i dalarna var det riktigt varmt, även bland bergen.

Och så fortsatte min dag, med ömsom klar sval luft runt 18–20 grader som smekte förbi eller mycket varm mättad luft som fick mig att ständigt öka farten för att på något sätt få ner temperaturen på fartvinden till en dräglig nivå.

Vid varje tankning blev det en vild dans för att stå stilla så kort stund som möjligt, det blev helt enkelt för varmt.

När jag väl svepte genom sista stora dalgången och fick Medelhavet i synfältet i närheten av Valencia kom en knallhård vägg av het luft. Temperaturen gick från 25 grader till 36 grader på bara någon minut. Precis som man kan finna köldhål längs vägarna i Sverige så var detta ett “värmehål”. Ett par mil brett där all luft stod helt stilla och bara hettade till sig. Först trodde jag att något hade hänt med Vespan, det brände till så att jag trodde att motorn blivit överhettad eller att kylaren sprungit läck.

Jag körde vidare genom värmehålet och tvångsdrack vatten vid varje stopp. Och lika fort som det slog till så försvann det. Plötsligt var temperaturen bara 28 grader, vilket var precis den skillnad som behövdes för att fartvinden åter skulle kännas som en loj smekning på stranden.

Rullade in i Alicante precis enligt plan och körde raka vägen ner till min favoritbar för att säga hej och skicka “Framme-meddelande” (min familj är inte helt övertygade om det förståndiga med mitt skooterkörande. Så de vill att jag meddelar när jag kommer fram).

Checkade in i mitt boende för några dagar framåt och åkte sedan ner till playan för att bada, vila och äta middag. Och fira. Att min semester börjar. Igen. Nu börjar semestern i semestern. Hittills har det funnit en plan och olika delmål. Nu finns det bara planlös vila. Har beslutat mig för att flyga hem den 4 oktober istället för att pressa mig hem på Vespan under tre dygn. Så Vespan får, precis som Harleyn förra året, bo på verkstad ett tag. Vilket ger mig själv anledning att åka ner fler gånger under hösten/vintern.

Och jag får åtta dagar av att göra så lite som möjligt i Alicante.